Diabetes
Kommentarer (6)
2009-08-18 @ 18:42:28
I dag har jag varit ledig, varit med sonen hos diabetesläkaren Stefan och syster Cia och sonen har även fotograferat sina ögonbottnar, för att kolla ev blödningar i blodkärlen bak i ögonbottnarna. Detta med förändringar kan man få när man haft diabetes ett tag och blodsockervärdet varit lite högt under en längre tid. Det kan även vara så att om man har förändringar eller blödningar i ögonblodkärlen kan dessa också gå tillbaka, om man försöker att få ner sitt blodsockervärde.
"Patientens pupiller dilateras (vidgas), med en eller vid behov flera typer av dilatationsdroppar, innan fotograferingen. Detta förfarande är nödvändigt för att erhålla bilder av en så god kvalitet som möjligt. Pupilldilatationen medför att ögat är ljuskänsligt och att en viss övergående synnedsättning kan uppstå."
Ögonbotten (med diabetesförändringar) - lånad bild av S:t Eriks ögonsjukhus
Det är en jäkla sjukdom att ha, diabetes. Hade jag kunnat, hade jag tagit diabetesen istället för min älskade son, som nu ska ha den resten av sitt liv. Hur uppmuntrande är det tror ni, att inte kunna bli frisk från en sjukdom? Jag gråter inombords när jag ser hur han hittills, i elva år kämpat med detta, varje dag, varje timme alltså! Vi har hjälpt honom så mycket det gott men det är ju alltid han som får ta "skiten" till slut, om han missat att ta insulin, t ex efter han ätit. Då kommer ett superhögt blodsockervärde som ett brev på posten! Sonen har pump, så det är inte alltid lätt att komma ihåg att ta insulin om man t ex är stressad i skolan eller ska iväg på något. Det har inte hänt ofta, lätt räknat på en hand, faktiskt, men som sagt händer det får man leva någon dag med det, och då mår man riktigt dåligt.
Tur att det finns sådana underbara människor som Stefan och Cia som är ett fantastiskt diabetesteam! Ett "dreamteam" kan man kalla dom! Vi är nästan experter på diabetes, vid detta laget, och syster Cia brukar säga att när vi är där är det inte som ett vanligt läkar/syster/patient-förhållande, utan mer som en MBL-förhandling! Hihi...
Det hade inte blivit sämre med hans ögon ialla fall och det var otroligt skönt.
Efteråt var jag och sonen och käkade på Eurostop, mysigt, sedan lämnade jag av honom på hans jobb igen, men han skulle inte jobba vidare för pupillerna var ju superstora fortfarande, efter dom starka dropparna han fick, och det sved och värkte så han begav sej hemåt istället! Han jobbar sista dagen i morron sedan är han lite ledig, äntligen, efter att ha jobbat hela sommaren! På måndag börjar han sista året på sin KY-utbildning!
♥Jag älskar denna gossen, behöver det tilläggas?♥
I eftermiddags plockade jag och Micke och Frostiz lite...
!!
Det blev bara en liter, men det blev ialla fall att vi kunde garnera middagen med dom nu ikväll! Underbart!
"Patientens pupiller dilateras (vidgas), med en eller vid behov flera typer av dilatationsdroppar, innan fotograferingen. Detta förfarande är nödvändigt för att erhålla bilder av en så god kvalitet som möjligt. Pupilldilatationen medför att ögat är ljuskänsligt och att en viss övergående synnedsättning kan uppstå."
Ögonbotten (med diabetesförändringar) - lånad bild av S:t Eriks ögonsjukhus
Det är en jäkla sjukdom att ha, diabetes. Hade jag kunnat, hade jag tagit diabetesen istället för min älskade son, som nu ska ha den resten av sitt liv. Hur uppmuntrande är det tror ni, att inte kunna bli frisk från en sjukdom? Jag gråter inombords när jag ser hur han hittills, i elva år kämpat med detta, varje dag, varje timme alltså! Vi har hjälpt honom så mycket det gott men det är ju alltid han som får ta "skiten" till slut, om han missat att ta insulin, t ex efter han ätit. Då kommer ett superhögt blodsockervärde som ett brev på posten! Sonen har pump, så det är inte alltid lätt att komma ihåg att ta insulin om man t ex är stressad i skolan eller ska iväg på något. Det har inte hänt ofta, lätt räknat på en hand, faktiskt, men som sagt händer det får man leva någon dag med det, och då mår man riktigt dåligt.
Tur att det finns sådana underbara människor som Stefan och Cia som är ett fantastiskt diabetesteam! Ett "dreamteam" kan man kalla dom! Vi är nästan experter på diabetes, vid detta laget, och syster Cia brukar säga att när vi är där är det inte som ett vanligt läkar/syster/patient-förhållande, utan mer som en MBL-förhandling! Hihi...
Det hade inte blivit sämre med hans ögon ialla fall och det var otroligt skönt.
Efteråt var jag och sonen och käkade på Eurostop, mysigt, sedan lämnade jag av honom på hans jobb igen, men han skulle inte jobba vidare för pupillerna var ju superstora fortfarande, efter dom starka dropparna han fick, och det sved och värkte så han begav sej hemåt istället! Han jobbar sista dagen i morron sedan är han lite ledig, äntligen, efter att ha jobbat hela sommaren! På måndag börjar han sista året på sin KY-utbildning!
♥Jag älskar denna gossen, behöver det tilläggas?♥
I eftermiddags plockade jag och Micke och Frostiz lite...
!!Det blev bara en liter, men det blev ialla fall att vi kunde garnera middagen med dom nu ikväll! Underbart!