Jeanettes små funderingar...

♥ Åhh vad jag tycker om mina nära och kära! ♥

I går var vi på konsert och lyssnade på WiPå- kören (min gamla kör) tillsammans med Halmstad manskör. Det var två timmar långt och trevligt och underbart vackert och publiken fick allt vara med på ett hörn med...

Efteråt var vi hos min gamla granne och även körkompis och käkade en god köttfärspaj! Trevligt att umgås och sitta och småprata om allt och inget.
Nice var det och vi var inte hemma förrän närmare 24!

Då hade min älskade Bella ♥ dykt upp hos oss i Falkenberg. Jag ska vara ledig i morron och på torsdag och vi hinnner umgås lite innan hon drar vidare till pojkvännen igen.

♥Me like being with her!♥

På torsdag dyker eventuellt älskade Jonte upp med i Falkenberg. Han vill till Ge-Kås! Hihi!

♥Me like being with him!♥

♥Hemma har jag min älskade sambo. Utan honom hade jag haft svårt att klara mej!♥

I kväll blir det travkväll med tjejorna på jobbet! Det hade jag gärna hoppat över, för jag är trött efter tidsomställningen och sov inte särskilt bra i natt. Men men... det brukar vara trevligt när man väl är där och man kanske vinner!? Håll tummarna!

Fredagen är äntligen här! Idag blir det lite "lyx" på middagen. Funderar på lite "Sushi" faktiskt. Får se hur det blir. Det blir varmt och skönt idag har man lovat så det blir en liten promenix på middagen, titta lite i skyltfönster och se vad vårens mode har att erbjuda...

I kväll blir det finalen i "Let´s Dance" och sedan tidigt i säng för denna veckan har varit sååå tröttande...
Nu får jag skärpa mej och ta tag i högarna... pust!

So long bloggen!



Jag och Frostiz vill gärna ha en sån här... det har jag sagt tidigare.
Är dock inte säker på om sambon håller med...

Jobbar länge idag. Det är därför torsdagarna är lite tråkiga. Men i gengäld så jobbar vi lite mindre i morron fredag. Detta veckan har gått relativt fort. Skönt!
Nästa vecka ska jag vara ledig några dagar. Jag och Bella ska till Ge-kås en sväng, tänkte vi. Får se vad vi hittar men kul att bara umgås lite.

Fina Camille Allen-figurer! Kan inte låta bli att sätta in denna bilden!

Måndag och en ny vecka... igen!  Det går fort det här... veckorna! Nu börjar man ialla fall att ana våren. Jag köpte mej en vårjacka i lördags och en ny väska... igen!  Var på Ge-Kås en sväng, just för att hitta "vårjackan". Det blev bra och jag var nöjd. Blev en tröja till Jonte och ett linne till Bella med. Relativt lite folk så resan dit var trevlig tillsammans med sambon.

På kvällen blev det "Körslaget". Alltid lika spännande.

Söndagen innebar vedsågning, låång promenad på stranden med sambo och hund, städning, byte av köksgardiner och sedan duschen och till sist "Johan Falk".

Idag är det äntligen fredag och man kan ta det där lilla lugna som man längtar efter hela veckan. Stiger upp kl 5.40 varje morgon så varje helg och ledig tid är guld värt för mej. Ska väl försöka göra klart lite i hallen. Golvet är klart och nu ska tapeter och lister upp. Hade varit skönt med tanke på att "utetiden" kommer snart.

Längtar efter mina barn just nu. Dom är aldrig långt borta. Men ibland kan bara längtan "hugga" tag i mej och då vill jag helst ha dom framför mej och krama om dom.

Jag vet att dom har det bra med varandra och kompisar... det är huvudsaken.
Det får bli lite mys med "gubben" istället.


Love! Här tar vi en "kebab" tillsammans.
Vad är roligare än att vara tillsamman med "gullisarna"?

Jag lyssnade på Benny Haag (skådespelare) igår kväll. En 1½ timmes "föreställning". Det var jätteinstressant och det pendlade mellan skratt och allvar. En väldigt bra blandning. Det var facket som ordnade detta. Man hade många funderingar på livet och annat när man körde hem senare på kvällen.
Sätter in en bild för er som inte vet vem han är...

"May God bless Mom, for sharing our laughter, for sharing our tears, for sharing your love through the years."



Detta jättefina armband med "Moms blessing" fick jag av min älskade dotter Isabella häromdagen.
Man blir alldeles varm och jag får tårar i ögonen när jag ser på det och läser vad det står. Det säger allt!

Ny orörd vecka framför en. Helgen var bra och lugn. Vi kollade på Melodifestivalen. Jag ringde två ggr och röstade på Anna Bergendahl. Hon sjöng rakt in i mitt hjärta! Vi får se hur det går för henne i Oslo. Jag håller alla tummar för henne i alla fall!

I morgon ska jag med facket och kolla på en föreläsning med Benny Haag på kvällen. Det blir nog intressant.

Fick ett underbart fint armband av min dotter. "Moms blessing"... Jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Tack underbara Bella!

Annars tror jag inte det händer något speciellt. Man märker att det blir ljusare på kvällarna när man kommer hem. Bara den här kylan vill släppa taget också... Väntar på våren nu!

Med en titt i backspegeln... det har hänt mycket på sista tiden. Jobbiga saker och jag har ibland känt mej som minst i hela världen. Jag är så glad att jag har mina barn och min familj. Utan dom vet jag inte vad jag hade gjort. Underbara barn som jag är så stolt över och älskar. En underbar sambo som överraskar med små, små saker som gör mej så glad. Mamma o pappa som alltid ställer upp! Fantastiskt att ha såna människor omkring mej.

Alla bloggvänner med... ni är uppmuntrande och omtänksamma. Jag känner er inte i verkliga livet, men ändå betyder ni mycket! 



Ha en jättetrevlig helg allihopa!

Jag har varit hemma i 1 dag från jobbet. I tisdags fick jag en blixt framför ögat som följde mej i 10 minuter. Det var riktigt otäckt. På jobbet sa man åt mej att ringa sjukvårdsupplysningen och där sa man att jag omedelbart skulle kontakta ögonmottagningen. Det kunde nämlingen vara näthinneavlossning! Så jag tillbringade tisdagseftermiddan på ögonmottagningen. Fick bedövning och pupillförstorande medel. Jag såg ut som ett monster! Ett snällt sådant men mina ögon var svarta som sot! Hihi...

Men allt var okej, som tur var. Tydligen kan glasbottnarna i ögat röra på sej och då kan det uppkomma blixtrar...
Men jag var så orolig och som tur var följde mamma o pappa med mej, som stöd och för att eventuellt köra mej hem. Det var bra för jag kunde omöjligt se efteråt med så stora pupiller!

Jag var hemma från jobbet igår, för ögat var lite "omtumlat" efter alla medel och sugproppar (japp en sugpropp, som det sa slurp om när doktorn satte i den och jag hann att tänka "hur ska han få ut den utan att ögat följer med)!

 

Tänkte på Alastor "Monsterögat" Moody i Harry Potter när jag kollade ögat. Så där ser jag nog ut nu med sugpropp och allt... Hihi!

Nu blev ju allt bra och det var ingen fara. Så nu vet jag vad det är om det skulle hända fler gånger.

Jag tror att alla har "skelett i garderoben". Någonting som man inte vill att andra ska få reda på och som kan ligga en till last. Jag hade nog en del gamla skelett jag med, i min garderob. Men dom är nästan ute nu. Jag vill inte ha dom inlåsta längre och jag har öppnat garderobsdörren... om inte helt så lite på glänt i alla fall. Jag läste på en blogg något väldigt bra:

"När vi träffar en ny partner så visar vi först upp den ljusa sidan där vi rappt redovisar allt gott vi gjort. Vi målar in oss i ett hörn därför att vi säger inte hela sanningen. Vi har visserligen två barn med kvinnan vi var gift med men vi ”glömde” att nämna att vi har även ett barn sedan tidigare och vi gjorde inte slut för tre månader sedan utan det var nog mer tre dagar sedan. Inför rädslan att folk skall stöta bort oss friserar vi sanningen. Alla har skelett i garderoben. Det är mer en fråga om hur skrämmande skeletten är."

Detta är jäkligt bra skrivet och det handlar mångt och mycket om att våga öppna sej och berätta sanningen för en nya människa man träffar. Som sagt alla skelett är inte så skrämmande och det är absolut inget att vara rädd för... dom där skeletten...

Min mamma!

Säger alldeles för sällan till henne hur mycket jag älskar henne! Att få prata med henne i telefon. Gillar att höra hennes röst och hur hon frågar hur jag mår... och verkligen väntar på svaret!

Igår ringde hon. Frågade just det där: - Hej, hur är det? Är allt bra? Sedan pratade vi om ditten och datten, gud vet allt, fyllde i varandras meningar och avslutade med "tack för att du ringde" och "vi hörs".

Jag känner verkligen att utan min mamma hade livet varit svårt att leva. Jag har en mormor kvar också som betyder himmelen för mej. Dessa två kvinnor är det bästa i "mamma" - "mormor" väg man kan ha!


♥
Mamma (och syster)

 
♥
Fina mormor

Har tappat "orken"... Vill inte visa upp en glad och lycklig fasad när jag inte är det. Vill dra täcket över huvudet igen när klockan ringer på morgonen.

Jag är ju lycklig och jag är glad... men inte just nu, inte dessa dagar...

Jag känner att jag är tom och innehållslös. Det är bara ♥ som bankar därinne som påminner mej om att jag faktiskt har ett...

Jag har tankarna på annat håll. Läser jag en bok (och jag läser verkligen en bra bok just nu), är tankarna bara efter några rader på annat håll och jag kommer på mej själv att stirra rakt framför mej bara... Jag tittar på en film och en tredjedel in i filmen undrar jag vad den egentligen handlar om. Jag är inte engagerad i mitt arbete och inte i någon annans problem eller glädje. Jag orkar inte med diskussioner om OS-guld och jordbävningar i Chile...
Usch vad dystert...

Det finns många saker som gör mej lycklig och glad. Jag har en familj som bryr sej, en härligt underbar sambo och härliga underbara ungar.

Jag kan bara inte förstå att andra inte kan känna att allt detta är så himla fel... Varför inte bara vara tacksam att allt detta härliga runt omkring oss finns? Rakt framför oss... Jag lär mej tydligen aldrig. Att jag inte kan påverka människor att tycka som jag i vissa frågor? När ska jag lära mej?

Tack lilla blogg för att du finns!

Behöver jag säga att dessa två betyder mest av allt?

Livet är inte en dans på rosor... verkligen inte. Det har man fått erfara de senaste åren. Det är inget man kan begära heller... att livet ska vara en dans på rosor hela tiden. Varför säger man "dans på rosor" egentligen, som om det är någonting positivt?

Den "rosenväg" jag gått på dom senaste åren har varit full med taggar av den värsta, största, stickiga sorten! Det värsta är, att det är fler som fått gå denna vägen... åhh, jag önskar så att dom sluppit!

Det borde räckt att jag gick denna vägen... Det borde räckt att jag stack mej på dessa vassa taggar. Det enda jag kan säga är, att jag försökte göra taggarna lite mindre stickiga, lite mera "slipade" och lättare att trampa på för dom som kom efter...

När jag säger att jag är deppig, beror det på saker som jag inte själv kan styra eller påverka. Det är det som gör mej så frustrerad! Det gör ont att se att andra inte mår bra, men jag kan inget göra... mer än att finnas till, men räcker det?

 Man kommer en bit på vägen med kärlek ialla fall. Tur är det...

♥

Var ju ledig i fredags och var på Väla med sonen och sambon. Det var mysigt och jag köpte lite grann och vi både fikade och käkade på hemvägen.

I lördags var det dags för vedsågning och eldning i pannan. Skönt! Senare på kvällen var det Melodifestival och det var rätt låtar som gick vidare.

Är inne i nån jäkla konstig depp-tid nu känns det som. Jag som brukar vara glad och positiv känner att världen snart rasar ihop för mej... Inte så att jag kan peka på nåt speciellt. Jag är annars lycklig men nu känns att bara depp depp hängeläpp... Jaja nu är det ny vecka... får se vad denna har att ge mej?