Jeanettes små funderingar...

Helgen var ju så härlig... men som vanligt alldeles för kort! Hann i alla fall att putsa fönster, vara barnvakt, såga ved, ta hand om djuren... Varför kan inte veckan vara 2 dagar och helgen 5 istället, som min syster tyckte...

Det har hänt mycket sista veckan och "vi ska bara jobba på som vanligt"... jojo... lätt att säga. Nu känner jag att det lät lite bittert, men ibland kan jag bara inte hitta motivationen att ta tag i saker och jag vet ju vad det beror på!! Det är så trist att hela tiden vända och vrida på allt och nästan slå knut på sig själv för att försöka hitta en "orsak" men jag orkar bara inte...

Nu vet jag att ni inte fattar något av det jag skriver, men jag måste skriva av mig lite, för min egen skull. Jag orkar inte förklara MEN jag måste säga bara: Jag är en väldigt lycklig människa privat!!!!! Så bara... just get it, please! Det är nämligen livsviktigt att ha det bra hemma för att överhuvudtaget orka masa sig iväg varje morgon...

Tack bloggen för att du finns, nu är all "frustration" borta... nästan i alla fall :)

Inatt har jag sovit så oroligt och konstigt. Har vänt och vridit på mej och det känns som om man varit vaken hela natten! Konstigt... Pratade med Bella innan, hon sa likadant och öven sambon klagade på att det var varmt i natt!

Annars var det bra. Var hos pappa igår (och mamma) och käkade tårta. Sambon fick klippt håret :) Hann även som snabbast säga "hej" till mina syskon och lille systersonen Aron.

Jag tänkte beställa ett par stövlar (ännu ett par? säger sambon och suckar). Men dom är såå snygga!




Tänkte annars hänga upp mina fina rödblommiga gardiner (som min älskade mamma sytt) och göra det lite fint inför advent... Har en 50-åring som ska hyllas snart och det behövs förberedas i god tid så man inte har allt sedan i samma vecka... Kul ska det bli! Är så sugen på att köpa julstjärnor också... Nåja var sak har sin tid!

Så trött som jag känner mej nu är längesen jag kände mej. Jag känner inte riktigt igen mej själv. Jag kan inte bjuda på mej själv riktigt och ingenting känns kul på jobbet längre.

Tror att detta har byggts upp under en tid nu i höst och t o m innan sommaren. Jag har känt mej håglös och rastlös. Mitt hem och familj har varit ett andningshål för mej och det är där jag känt mej lugn och trygg trots allt.

Detta är inte något jag bara kan "rycka på axlarna" åt... Jag tycker det är kul att köra till jobbet men när jag väl är där så saknar jag min arbetskamrat som har gått i pension... Det är inte så att jag sitter och lipar och inte känner någon glädje längre, men arbetslivet är inte riktigt som förr.

Kommer ihåg när man sa att jag skulle flytta upp en våning. Det fick jag inte reda på av min arbetsgivare utan av en annan som jag skulle jobba ihop med. Detta kommer jag ihåg att jag kände mej "kränkt" av... liksom att "nu var det "kört" för min del". Nu skulle jag lämna min trygga, gamla arbetsplats till något nytt, som jag inte ens valt själv. Det var en oerhört jobbig period och jag grät ofta... Jag vet att jag tänkte "ska Britta flytta med så blir det åtminstone drägligt". Det blev det. Underbara 9 år tillsammans. Men nu har hon alltså gått i pension och självklart unnar jag henne allt gott! Men min trygghet försvann liksom. Hon har varit som en extramamma, någon man alltid kunnat prata med. Hon var den som frågade efter semestern det året vad som hänt... det var den sommaren jag skiljde mej. Hon såg direkt att något var fel och det var så gott att inte behöva säga något utan bara bli tröstad. Hon har varit med mej under åren efteråt och har tröstat och vi har pratat och det har varit så gott att ha henne.

Jag har henne fortfarande. Vi mailar och håller kontakten så klart. Det är ingen, tyvärr, av mina andra arbetskamrater som håller det "måttet" som Britta. Ingen jag kommit så nära... Jag har en arbetskamrat som står mej nära men annars är det ingen som jag känner jag kan umgås med för vi är inte på samma "nivå"...

Nu vill jag inte hänga ut någon men den där "vi-känslan" som vi hade på vår förra arbetsplats går inte att få  tyvärr.

Nu är det trots allt tisdag och det är fikadags. Sedan är det dags att åka hem och njuta av sällskapet av sambon och vovven!

Igår var det söndag och vi pysslade lite utomhus och sedan hämtade vi ved! Men dessförinnan hann vi med en härlig hundträff nere vid havet! Vi fick träffa Frostiz syster Mischa! Dom lekte med varandra och man undrar om dom känner fortfarande att dom är syskon?! Efter nästan 3 ½ år är det som om dom ändå kände varandra, men man vet ju aldrig... Kul att se i alla fall att dom trivdes ihop!

Mischa var tillbaka för en månad eller så hos hundarnas uppfödare Sissi, då Mischas nuvarande ägare blivit allergisk. Så förmodligen blir vovven till salu... trist att behöva mista en hund på det viset efter 3 ½ år... Måste kännas jättejobbigt eftersom det är så underbara hundra på alla sätt och vis. Har svårt att tänka mig ett liv utan vår Frostiz faktiskt...

I kväll blir det mys. Kanske lille Kevin kommer och hälsar på. Han ska få en ny vinterjacka av sin morfar och en mössa och en polisbil av mig. Fast egentligen är ju allt från oss båda, hihi...
Vi var nämligen på Ge-Kås i lördags, jag och sambon! Underbara timmar och med en god middag som han bjöd mig på :)

Snart är det dags för mej att överraska sambon tillbaka. Vi ska ut på Galej den 25 nov men jag säger inget ännu... schh!


Den bästaste!

I kväll blir det Robinson och lite soff-slappande tror jag. Har varit så trött hela dagen och det känns som om jag kommer att somna på vägen hem... Nackdelen är att det är 6,5 mils körning så man hinner bli lite trött liksom. Nåja, får väl ha bra musik på... HÖGT! Har lite godis också liggande i bilen, som hjälper till att hålla mej vaken.

Nu har jag bestämt mej för att beställa julskivor på Ginza. Har två favorit-jullåtar. Det är "A fairytale in New York" och "Driving home for christmas"... Eller förresten... vi ska ju till Ge-Kås ev till helgen och köpa lite julklappar, ljus m m... där har dom ju massvis med skivor så jag väntar nog med "beställningen" tills jag varit där i alla fall...
Älskar annars Ginza... dom har allt som man inte hittar någon annanstans.

Jippie! Jag har kommit på ett par julklappar redan och jag är så stolt över det... Hoppas bara mottagarna blir lika glada!?

I kväll bör det bli lite mys med doftljus och skumtomtar! Vi eldar ju i vår insats nu och vi har dom senaste kvällarna haft nästan 27 grader inomhus... Det är förödande härligt, man blir trött, trött så man missar en hel del på tv:n.

Bilen ska besiktigas idag. Lilla Farbrorn, jag håller tummarna!

Sätter in en bild på världens bästa hund... för hon gör mej så glad!


Lilla Frostiz