Jeanettes små funderingar...

Har världens bästa och underbaraste sambo! Han bryr sej om mej, vill att jag ska må bra och vill att jag ska ha det bästa. Han väntar snällt utanför affärerna när jag ränner runt som en vimsig höna... Han tar mej med på äventyr och visar att han älskar mej varje dag... och just han, denna underbara man fyller år idag!

I lördags hade vi en trevlig kväll med kalas för sambon. Vi käkade fläskkarré, sås, potatis och rödkål. Sambon fick många fina presenter!

Annars har det varit lugnt. Igår sågade vi ved och nu kan vi ha det varmt och gott i huset ett tag till...

Har börjat på julklappslistan nu...
Svårt... det blir svårare för varje år känns det som, men det ska väl bli några klappar detta året också...

Idag är det snö här i södra Halland... inte mycket, men dock... snö! Det blev genast vitt och fint och fast det var lite småhalt på E6:an, så är det mycket lättare att komma iväg på morgnarna när det är ljust och fint ute.

Jag körde från en sjuk sambo idag. Han hade sån skallebank att han inte orkade lyfta huvudet från kudden nästan. Han fick vara hemma och vila idag, stackarn. Jag vet hur det är eftersom jag levt med migrän från det jag var liten. Nu är det bättre, som vuxen (åldrande, hihi) kvinna, men ibland får jag ett och annat återfall och ligger helt utslagen och spyr som en kalv! Inte så kul men jag vet ju vad det är och vet att det går över efter ca 10 spyor, hihi!

Dottern är hemma i Falkenberg någon dag till, innan hon beger sig till lilla Vedum och pojkvännen igen. I kväll ska hon hem till Jonte, sin bror, laga mat tillsammans med honom och sedan skulle dom titta på en film. Mysigt att dom kan umgås nu, dom som bråkade och slogs i källaren när dom var små, hehe!
Skämt åsido, dom står varandra nära och tyr sej till varandra när det är något. Skönt!

Älskar mina barn över allt annat. Dom är näringen som får mej att växa, dom är solen som värmer mina rötter och dom är vattnet jag törstigt dricker efter torkan... Oj då, så poetisk jag blev, helt plötsligt. Skönt att ha en värmande och älskvärd familj. Det var det jag ville säga!


Hej o hå, luden tå!

Livet blir ibland "upp och ner"... Det är mycket som hänt dom senaste åren och jag har blivit lite "kantstött" både här och där. Men ack vad jag känt mej stark i vissa svåra lägen! Saker jag garanterar inte hade klarat av för 10 år sedan...

Har min sambo att tacka för att jag är den någorlunda starka människan jag är idag. Jag känner mej stark och uppskattad och människovärdig!

Även mina barn gör mej så stolt och utan dessa underbara ungar, hade livet varit fattigt!

Jag har också lärt mej att mer "leva i nuet"... Något jag sällan gjorde innan. Jag bekymrade mej alltid för morgondagen, oroade mej för hur saker och ting skulle bli. Stressade på, alltid rädd att inte hinna...
Visst, jag kan bli stressad i hjärtat ibland, oroa mej för småsaker m m, men oftast går det snabbt över och jag tänker just detta då, att "lugna ner dej, det ordnar sej". Annars har jag sambon som tröstar och säger till mej att det kommer ordna sej... Det känns tryggt och skönt.

"Framtiden oroar oss,
det förflutna håller oss fast.
Därför går vi miste om nutiden"

Nu i går fixade jag till fönsterna hemma. Bytte gardiner och köpte jul-stjärnor och tog fram ljusstakar. Det blev varmt och ombonat! Kruxet är nämligen att jag inte hinner i veckan... kommer hem då det är beckmörkt och ser alltså ingenting när det gäller fönsterputsning, dammtorkning m m. På lördag är det kalas så då hinner man knappast och det är rätt mysigt om allt är klart tills dess att gästerna kommer...

Ni anar inte vad det var mysigt att gå runt och pyssla, medan sambon höll på att gjuta nytt golv i källaren, efter översvämningen vi hade i augusti...
Det blev till sist så att kvällen avslutades med att helgskinkan griljerades och det blev en trevlig avslutning på dagen. Griljerad skinka med potatisgratäng! 

I lördags var det åter dags för överraskning från sambon... Det blev en föreställning med Jörgen Mörnbäck i Falkenberg. Det var 1½-timmes oavbruten skrattfest (nästan i alla fall). Så bra och jag visste inte att han var en sån fena på att spela piano?! I stil med Robban Wells faktiskt. Superkul! Tack min älskade sambo, i love u!♥

Regn rusk... hela veckan verkar det som. Hoppas solen tittar in lite emellanåt i alla fall.
Kramis!

Fy fanken vad en del människor är fulla av förutfattade meningar!! Vissa saker vågar man bara inte berätta för man vet att folk kommer att titta snett på en och prata skit om en bakom ryggen.

Är dom så himla perfekta själv då?

 ... tror knappast det. Men man vill så gärna ge sken av det. En del är så perfekta, håret ligger alltid perfekt och alltid har dom de finaste och dyraste kläderna. Utomlandsresor skryter man ofta med och att man varit så himla duktiga och städat, haft folk hemma som servat huset och byggt till och ditten och datten... och
bla bla bla...

Säger man något, så blir det fel, för då vet nån mycket bättre och kan mycket mer... Man känner sej som en liten skolflicka som just blivit ertappad med att skolka eller något...

Pust, det tar kraft och energi... Jag har inget bra självförtroende, det kan jag absolut inte påstå! Då blir liksom saken inte bättre när någon talar som om man inte är värd något. Visheten kommer väl inte alltid med åldern eller?

Min älskade dotter säger att jag ska stå på mej och stå för mina åsikter. Jag har blivit bättre på det men kan nog bli ännu bättre.

Nåja... det är världsliga saker... Bestämmer mej nu för att inte låta detta förta mitt annars så glada "jag" :)

Annars är det väl ganska lugnt i helgen tror jag. Tänkte putsa fönster och göra fint inför advent... Kanske jag tar fram ljusstakarna för jag hinner knappt med det på veckorna och nästa lördag firar vi min älskade sambos födelsedag. Det är fint att ha det pyntat när gästerna kommer... Men som sagt får se...
Kramis!

Igår kväll var det trevligt. Vi blev bjudna på Laxsoppa på konsthallen i Hishult. Alla vi som jobbat med valet 2010.
Det var snällt!

Jag körde dock hem lite tidigare för jag visste inte hur väglaget var riktigt och det hade varit en ansträngande dag i allmänhet...

När jag körde till konsthallen började bensinmätaren att lysa! Lugnt tänkte jag, jag kan köra 12 mil till och jag har ju bara ca 8 mil hem från Hishult... Pengabörsen hade jag ju glömt hemma som jag berättade. När jag kommer strax norr om Halmstad kan jag bara köra 2 mil till enligt mätaren (då hade jag ca 4 mil kvar)! Jag ringde till min sambo och frågade hur jag skulle göra? Jag sa i alla fall att jag körde gamla E6:an hem så kunde det vara lättare för honom att komma och tanka upp mej (om det skulle behövas).

När det återstod ca 3 mil så blev det bara streck på bensinmätaren, alltså ej mätbart! Kände hur paniken nästan kom och naglarna blev korta av mitt nervösa knaprande... Jag tänkte bara "ve och fasa om jag måste stanna här, mitt i middle of nowhere". Hoppades bara att jag skulle hinna till nästa samhälle...

När jag hade ca 200 meter till bensinstationen och alltså  n ä s t a n  var hemma så började bilen "rycka". Då tänkte jag att jag kan kanske rulla? Jag ska tala om att vi, bilen och jag, rullade in på bensinstationen och stannade precis vid bensintanken!! Tala om att ha tur. Strax därefter kommer underbara sambon med tankkortet!
Vilket äventyr!

Har glömt min pengabörs hemma idag. Inget körkort, kan inte tanka bilen, har inga pengar och får "krita" på jobbet idag! Sedan ska Bella åka tillbaka till Vedum, vilket jag kan tycka är lite trist för det blir så tomt hemma. Även om jag har min älskade sambo och en liten söt vovve att umgås med. Barnen är ändå barnen liksom... ♥

Jag ska dock åka inom min älskade son i kväll och lämna lite Kärleksmums (som Bella bakade igår). Jag har även med ett par köksgardiner till honom, får se om han tycker det är okej... :)

Sedan ska jag dra vidare till ett ställe lite söderut, vi på jobbet ska ut och äta nämligen... Hade nog hellre velat åka direkt hem, krama sambon och sedan slänga mej på soffan och stortjuta (hehe, skojar lite), men faktum är att denna dagen vill jag helst glömma...


En Londonresa... by Christmas! Hade varit såå himla kul!

... skulle kunna skriva en hel roman om denna jä--la sjukdom! Träffar på folk som ofta har förutfattade meningar om "att det går väl hur bra som helst att leva med denna sjukdom" eller "går det inte att bota med tabletter?"

Det går inte att bota typ1-diabetes. Den kan bara behandlas med insulin eftersom bukspottskörteln lagt av helt och hållet. Det beror alltså på ett fel i immunsystemet som gör att det angriper kroppsegna vävnader...

Diabetes har faktiskt en del hemska följdsjukdomar om man inte sköter sej.
Hur du lever idag så visar sej kanske resultatet av ditt leverne om 20 år kanske. Vilken 20-åring tänker på hur han eller hon kommer att leva om 20 år?!? Men det kommer som ett brev på posten... ögonsjukdomar, små nervtrådar som går av, sår som inte vill läka, njurar som så småningom kanske strejkar... Ganske dystert...

Jag har levt med diabetesen, jämte min sida, i ca 12 år nu. Är en helvetes jobbig följeslagare, bara så ni vet. Jag är inte drabbad själv, men att se någon du älskar drabbas och att inte kunna göra ett jäkla smack åt det... Puh!

Jag har tagit blodprov och stuckit mej i magen. Helt främmande för en del, men som mamma måste du ha gjort detta för att veta hur ditt barn, bara möjligtvis, kan råka känna det!!

Att alltid "behöva", "du måste", "du kan inte välja bort det"... Så enkelt och så svårt är det! Hur förklarar du det för ditt lilla barn, 9 år, på ett bra sätt? Det finns ingen som kan ta till sej detta! Hela livet för hela familjen blir förändrat. Som förälder vill du klart gärna "ta över" sjukdomen, för inte vill du att ditt lilla barn ska drabbas??!!

Den som kommer på ett botemedel, ska jag lovhöja till himmelen! Jag tänker springa ett varv runt jordklotet om diabetesen försvinner från denna jord!!


Ständigt... ständigt... ständigt... och det gör så jä-la ont i en...

Igår var jag ledig. Det var skönt. Umgicks med Bella och på kvällen slappade vi...
Jag är trött men jag försöker "ta mej i kragen" och se det positivt, men ibland är det svårt.

På jobbet händer det absolut ingenting, vet inte hur jag ska stå ut till jul? Det är en trist jul också med dåligt med lediga dagar m m... Tur jag har min underbara sambo och mina barn i alla fall. Utan dom vet jag inte hur allt gått?
Usch vad negativt allt låter... Får försöka gaska opp mej!

Ha en skön vecka alla!

Sticker hem vid middag idag! :) Bella är i Falkenberg och då får man passa på att ta hand om henne... Tänkte få henne att krypa under ett täcke med mej och titta på "Ensam hemma" eller nån annan julfilm. Beställa pizza och bara koppla av. En helg går så fort, tyvärr. Rätt som det är, är det måndag igen!

Förmiddagsfikat... den bästa stunden på hela dagen, på jobbet! Finns inget som går upp mot 2 koppar kaffe på förmiddagen!
Helst med mycket mjölk i... alltså passar en kaffe Latte mej alldeles förträffligt!

Idag blir det en del möten på jobbet, har även en stooor posthög att gå igenom så bäst att sätta igång... Nu är kaffet slut också... Så det blir lite påfyllning och sedan arbete! Pust!

Jag känner mej piggare idag! :)

Holy ghost, jag längtar till julen! Hade tänt mina doftljus igår... Det är lagom, varmt doftande med "Grandma´s Kitchen" och "Apple and Cinnamon". Så underbart när värmen och dofterna sakta kommer smygande...

Kröp under täcket i soffan och skulle kolla på "Äntligen hemma" men jag och sambon delade kudde... så vad händer... båda snarkar efter 10 minuter och så vaknar man lagom till det är slut!

Jaha, så blev man av med dom gamla striporna! Skönt, så skönt att få lite ompyssling av håret på eftermiddagen... Fint vet jag inte om det blev. Känns alltid så konstigt när man precis kommer från frissan... Men det blir nog bättre om några tvättar.

Just nu är jag redo för hemfärd. Är trött och har haft ont i huvudet större delen av dagen, tyvärr.

Som min blogg-vän Ella sa till mej... "äh inte e väl du nån gnällis?"... hihi. Jo, idag känner jag mej lite gnällig.
Längtar hem, fryser gör jag, så i morron blir det en tjockare tröja...

Som sagt har jag några riktigt kära blogg-vänner i mitt liv...
Ella
Helena
Julia

Vi har nästan "känt" varandra i snart 2 år nu och det är guld värt att ha dessa här i cybervärlden!

Även en kär blogg-vän finns hos:
ellisono.blogg.se

Ni betyder mycket, ska ni veta, kära blogg-vänner!

Ha en supertrevlig kväll!
So long, pantalong!

Hårklipp idag :) Ska bli härligt!
Känner för att göra nåt radikalt, men vågar inte som vanligt!
Får se hur det blir...

Trött på att alla människor bara måste tala om hur bra dom är, hur mycket dom presterat och säga samma sak gång på gång, just för att liksom verkligen tala om hur bra dom är och vad dom gjort. Bekräfta sej själv liksom... Suck!
Känner mej verkligen som en gnällkärring nu... men tänker tillåta mej att vara det... ett litet tag i alla fall!

Tur jag har nedanstående "kärisar" i mitt liv... Annars hade det nästan varit outhärdligt!

   

Längtar till julen nu... Går inte att komma ifrån. Julen får mej att känna mej lugn och till freds. Har dragit ner på jäkten och stressen för att jag ska vara ute i god tid i år... Vet redan en del jag ska köpa... :)


Vi går mot jul... :)

Åh idag skulle jag nog stannat hemma. Har känt mej lite off i natt. Vaknat och svettats och sedan frusit. Kanske nån förkylning på gång? Får se hur det blir under dagen... Känner mej onekligen lite dassig... inte ofta jag är sjuk så hoppas det inte blir nåt av det.

I lördags var vi på IKEA en sväng. Kul att bara gå och titta. Blev en ny hallmatta och lite annat.

Bella o Tobbe var hos oss i helgen. Blir så tomt när dom åker...

Annars har vi nog inte gjort något speciellt.

Hoppas denna vecka går fort.

En vän att lita på... en vän i vått och torrt! Frostiz!

Lite styrka hade inte varit fel just nu...
Åhh vad jag är trött på detta... ingen bryr sej men det är ändå tjat, tjat... Varför är en del så egotrippade?
Känner att min energi går åt på "fel" saker.
Hoppas denna veckan snart är slut för jag orkar inte mer just nu...

Antingen är det något konstigt med mej eller är det andra som är konstiga. Förmodligen är det jag som är konstig. Jag känner mej sån... olustlig, känslig och trött. Hoppas det snart blir bättre!
Tur man har sin sambo och sina barn... Allt blir så mycket lättare då...
Kram!


En julresa till London hade suttit fint, tillsammans med dom jag tycker om!

Känner mej totalt osynlig idag... Vissa dagar är rena rama "pissdagarna" hihi... Idag är det en sådan dag. Har ont i skallen, bara parfymdofterna som ligger tungt, får mej nästan att kräka... Ska man gå hem eller?

Vad vissa människor är perfekta! Inte ett hårstrå ligger fel på deras små huvud. Dom säger aldrig ett ord fel. Alla lyssnar när dom pratar. Alltid sköter dom sej, kommer i tid, har senaste bilen och dom senaste kläderna! Deras liv måste vara perfekt, helt enkelt. Men är dom lyckliga? Hinner dom stanna upp och tänka? Tänka på att vara tacksamma för det dom har?

Jag vet inte... Jag vet bara att jag är inte perfekt på något vis. Håret ligger huller om buller på mitt huvud. Ingen lyssnar när jag pratar. Aldrig sköter jag mej, kommer sällan i tid, har varken senaste bilen eller senaste kläderna. Mitt liv är inte perfekt. Jag är kantstött både här och där... men det är så mitt liv har blivit, men jag har på dom senaste åren hunnit att stanna upp och tänka... Tänkt på hur tacksam jag ska vara över att mitt liv är just som det är.

Jag har människor runt mej som betyder så mycket, så det gör inte så mycket att jag fått mina törnar, för det är alltid någon som fångat upp mej när jag törnat emot...
Det är värt så mycket mer, än att ha det perfekta livet...

Har fått tillbaka vårt internet/tv/telefon nu! Så himla skönt. Man saknar det när man inte har det, det kan jag säga i alla fall! Att bara kunna titta på nyheterna... och i kväll är det ju Bonde söker fru. Det var en "lycklig" Jeanette som spanade in det man missat dom senaste dagarna.

Idag händer det väl inget speciellt, tror jag. Trist väder, regn och rusk. Tänker gå hem tidigt idag i alla fall!

Jag vågade säga vad jag tyckte!! Jag stod på mej fast ingen tyckte som jag! Det är inte vanligt att lilla Jeanette vågar säga vad hon tycker, men alltså äntligen.. och det kändes förbannat bra, kan jag säga!

Mina barn - jag älskar er! Finns ingen som betyder så mycket för mej som ni!

♥

Nu är det november månad och det känns som om mörkret har kommit för att stanna... åtminstone en tid.
Bra att kunna kura, krypa upp i soffan med gott samvetet och bara känna alla måsten flyga all världens kos.

Inget planerat i veckan. Hoppas internet/tv/telefoni kommer igång igen nu ikväll eller i morgon i alla fall. Längtar efter att kolla på nyheterna m m.

Trött, trött, fast att man "fått" en timme gratis...

Mitt arbete får inte fler chanser nu. Är så himla trött på allt runt omkring. Själva arbetsuppgifterna är väl okej... Orkar snart inte stiga upp på morronen för jag ser ingen glädje i mitt arbete längre. Så trist att behöva säga det men jag överväger seriöst att hitta något annat. Det är kanske dags för det nu...?