Nu äntligen...
2009-04-07 @ 19:25:31
... kan jag blogga för första gången idag. Har haft en helt underbar dag, tillsammans med sonen. Han har visserligen inte haft det lika underbart idag, för han har opererat handen och nu ikväll har han rejält ont! Jag tycker synd om honom. Hade jag kunnat skulle jag gärna tagit operationen själv, men framför allt, hade jag kunnat tagit hans Diabetes, hade jag utan tvekan gjort det!
Det går att leva med Diabetes, men det är inte lätt för en ung människa att leva med en sådan tidskrävande och hemsk sjukdom, som Diabetesen ändå är. Det är ständiga blodsockertester man måste ta, byta pumpnål-ställe var tredje dag. Man sticker alltså in en liten nål på olika ställen i magen, sedan drar man ut nålen och kvar blir en liten plastslang som är kopplad till pumpen. Detta ställe med nålen måste man alltså byta var tredje dag, så det blir onekligen en del stickande på kroppen. Man måste även äta på bestämda tider, helst, planera sina eventuella aktiviteter. Det är alltså en ganska styrande sjukdom. Man kan låta den styra en totalt, då skulle man bli knäckt, utan tvekan. Eller så kan man lära sej att leva med den, inte mot den...
Men nästan aldrig klagar Jonatan på detta. Ibland har han helt enkelt struntat i sin diabetes, men det har kanske bara varit för en dag. Han fick det när han var 8 år, så konstigt vore väl om man inte en enda gång, får gnälla lite över denna livslånga sjukdom. Man forskar mycket inom Diabetsområdet, men än ser man väl egentligen ingen total lösning. Men forskningen går framåt så man får väl hålla tummarna! 
Insulinpump
Efter operationen idag gick vi och shoppade lite, tog en lång härlig fika nere vid Nissan och njöt av solen! Sedan träffade vi min mamma o pappa, dom skulle nämligen ta hem Jonatans bil, eftersom han inte fick köra bil hem (fast dom sagt på sjukhuset på morronen när dom ringde till Jonatan, att det gick bra. Sedan när han var klar med operationen, gick det alltså inte att köra bil... vilket gjorde att vi hade en extra bil att ta hand om).
Isabella har åkt till en kompis, för en liten minisemester. Hann med att träffa henne snabbt i Halmstad och krama om henne, innan hon tog bussen till Ljungby.
I morron är det jobbedag igen. Sedan ledigt på torsdag och då är det dags för nästa sjukhusbesök... till Stefan, Diabetesdoktorn. Det är jämna plågor... men ett kärt besvär. För alla är så himla trevliga.
Tack till mamma o pappa för att dom alltid ställer upp!
Hej och kram, tarzans lian!