Jag tror det är så...
2009-02-25 @ 22:10:53
... att man i grunden är som man alltid varit. Man blir mer erfaren och mognar under åren, efter saker man går igenom. Men jag tror som min syster sa, att om man föds som en snäll person, så blir man inte en elak person när man blir vuxen. Tja, om det inte skulle hända något radikalt då, alltså...
Det är en skitsvår fråga att svara på, det är nästan helt omöjligt att svara på, faktiskt. Jag tror nog att det är så att det är endast den eller de personer som står dej närmast, som träffar dej varje dag, som kan svara på om du har förändrat dej eller inte. En sak är säker ialla fall, jag har tidigare berättat att vi har haft en trygg uppväxt, jag och mina syskon. Det har präglat oss ialla fall, att bli just dom vi är. Jag har lite svårt att tänka oss tre som kriminella typer, i alla fall.
En sak som säkert präglar oss, är om man genomgår en skilsmässa. Inte att man kanske blir så mycket förändrad då, som människa, men att man blir starkare och mer "mogen". Det kan jag själv konstatera. Jag har bearbetat min egen skilsmässa genom att ha min familj och vänner nära och även gått hos en "Shrink-doktor" under en tid. Jag kom alltså en bra bit på väg och kunde lägga denna hemska tid bakom mej, relativt snabbt.
Men att vara "skilsmässobarn"!? Mina två älskade ungar har ju blivit just... skilsmässobarn. Frågar man dom, tycker dom nog, att tiden efter varit jobbig. Kanske det har förändrat dom? Det kanske inte visar sej förrän om några år. Man vill ju att ens barn självklart ska ha samma trygga uppväxt som en själv. Det har ungarna också haft, men en skilsmässa är ju som en sorg man går igenom och det kan man ju inte gå igenom, omärkbar? Du frågar dej själv, som skilsmässobarn, var det vårt fel? Kunde vi gjort på något annat sätt? Kan det inte bara bli som förr, igen?
Usch vad hemskt att behöva gå igenom en sån sak som en skilsmässa, kan jag då tänka, och det har jag utsatt mina barn för?! Samtidigt är det kanske så, som Bella sa, att vi inte hade kommit varandra så nära, om allt detta inte hade hänt? Tja, det är också svårt att svara på, ska gudarna veta. Jag vet bara, att jag är så himla glad, att jag lyckats gå vidare med mitt liv. För är jag stark, kan jag också vara stark för mina barn när dom har sina (depp) stunder...
Usch, vilket "allvarligt" inlägg det blev. Kände bara att jag var tvungen att skriva lite mer om detta. Jag är i själva verket en glad och lättsam person. Detta är som tur är, inte så ofta förekommande, att jag är en "tänkare" och en "djuping" (det har jag nämnt förut). Min arbetskamrat säger att: - Varje morron ska du titta dej i spegeln och le mot dej själv. Då blir dagen lättare! Jag ska göra det i morron bitti, faktiskt, så kan jag utvärdera det under morrondagen, hihi!
♥ Bella, jag älskar detta, att du och jag kan prata med varandra, så bra. ♥ → I love u!
♥ Jonte, jag finns alltid för dej, det vet du. ♥ → I love u!
Micke, tack för att du alltid finns vid min sida. Dina uppmuntrande ord betyder mycket för mej!
Okidoki, nu ska det sussas! Lång arbetsdag i morron, till 17.30! Tänkte ta en morrondusch med, så jag inte luktar skunk på jobbet och arbetskamraterna klagar till chefen, för då vet man aldrig vad som händer, hihi!
Så nu ska jag ringa och säga godnatt till ungarna och säga hur mycket jag älskar dom!
Hej och hå, luden tå!
Sist men inte minst, eftersom en viss liten vit hund fyller 1 år idag så... 
FROSTIZ!!!!!