Jobbig dag...
2009-02-02 @ 16:54:36
Jobbig dag idag... Har känt mej lite irriterad och nedstämd hela dagen idag. Hoppas det inte märkts alltför mycket. Ingen har sagt något på jobbet i alla fall men jag är nog bra på att dölja sådant...
Jag vet inte vad det är faktiskt. Jag tror jag börjar oroa mej för Bellas resa, lite. När vi var på Gekås tog Bella mej under armen, sådär som hon brukar göra ibland. Då tänkte jag och sa nog med förresten: - Vem ska jag gå så här med, när du är i Turkiet? Jonte tycker inte precis att man kan gå och hålla mamma under armen, tror jag i alla fall. Han visar inte så där öppet att han gillar sin mamma (hihi), men Bella får för sej att göra sådana saker. Jag kommer sakna dom stunderna under tiden hon är hemifrån... Det är många tankar som snurrar i huvudet. Dom kommer lite från och till... tankarna. Ju mer det närmar sej avresedatum, ju fler blir dom fjärilar som flyger runt i magen. Så är det bara... jag är ju mamma...
Idag har Jonte varit hos tandläkaren. Han ska dit igen om ett halvår, dom ska kolla upp hans käkar lite. Vi får se hur det blir men jag ska med honom då, så man blir uppdaterad. Man missar mycket när ungarna går själv till tandläkare m m. Därför är jag ialla fall med Jonte, hos Cia och Stefan (diabetesteamet) varje gång, just för att hålla mej ajour med allt som händer. Bella hade kräkt i natt och en gång i förmiddags. Får kolla upp under kvällen hur hon mår. Lika jobbigt är det fortfarande när ungarna är sjuka fast dom är stora. Då kommer nämligen hon fram och jag gillar inte henne precis... den där hönsmamman! Jag vill verkligen inte vara någon hönsmamma, men det är nåt med barnen som gör att jag känner mej engagerad, älsklig men ibland även lite överbeskyddande. Är det bara så enkelt... att man älskar sina barn? Ja, så är det nog. Mina små "fågelbarn" får plötsligt luft under vingarna och flyger sin egen väg. Jag står kvar på marken och tittar stolt på när dom lyfter... men det gör lite ont i hjärtat...
Detta inlägget var kanske lite deppigt, men ibland så känns det som om hjärtat är lite tillknycklat...men sånt e livet. När det gäller barnen är det alltid stooor glädje... men också lite "mamma-oro". Så är det väl menat att det ska vara också?
Det var i alla fall allt, för nu. 
Önskar att jag fick tre önskningar, just nu...
