Minnen från förr...
Kommentarer (4)
2009-05-23 @ 01:24:27
Tänker tillbaka ibland på min barndom. Det har jag kanske sagt förr, men den var fantastisk! Mamma hade en jättefin Renault 8 när hon var ung. Jag kommer ihåg att jag fick sitta i hennes knä och styra när vi körde in på den lilla vägen till mormors hus. Det var en ganska lång, smal grusväg. Bilen var jättehäftig! Mamma sa sällan nej när man frågade om man fick "köra"...
Renaul Major (R8), fast mammas var klarblå...
Jag älskade livet på landet. Spännande äventyr, som ingen annan varit med om, är jag säker på. Eller vad sägs om "nästan drunknat i gödselpölen"? Eller... "hjärnskakning efter fall från höloft"? Eller... "lärt sej simma i Fylleån"?
♥ Bakom ladugården fanns gödselpölen, där morfar tippade all kogödsel m m. Det låg en bräda som han körde ut skottkärran på och tippade ut gödslen ner i pölen. Jag fick för mej att jag skulle se om jag kunde balansera på den brädan. Det kunde jag... en bit! Sedan drösade jag i! Ni kan ju tänka er... Ju mer jag försökte ta mej upp... ju mer... slurp slurp... sögs jag ner! Var väl upp till armhålorna nästan när, som tur var, min morbror kom, för han skulle gå på utedasset. Jag skrek och upp kom jag. Jag luktade ju verkligen "skit " och jag blev verkligen s k r u b b a d! Vågar inte tänka på vad som hade hänt om min morbror inte kommit just då...
♥ Vi lekte ofta, alla kusinerna, hos mormor. Vi var uppe på hörännet och lekte kurragömma och tagen. Min kusin la en stor höbal över hålet så att vi inte skulle trilla ner. Jag blev jagad eller så jagade jag någon och tramapde jämte höbalen och föll rakt ner på stengolvet nere hos kossorna! Jag spydde som en kalv. Förmodligen hjärnskakning...
♥ Nedanför kohagarna hos mormor, ringlade Fylleån förbi. En å med vatten brunt som bajs... men gott om småfisk, och virvlar som man sa var "farliga" för oss barn. Man kunde sugas ner... hujedamej! Mina kusiner sa till dom vuxna: Vi tar med Jeanette ner till Fylleån och lär henne simma. Det var ingen som sa något om det...
♥ Kohagarna runt omkring var ju inhägnade med strömtråd. Den aktade man sej noga för. Min morbro hade gummistövlar på sej och tog som om ingenting hänt, tag i tråden och höll handen om den... Jag skulle ju inte vara sämre och gjorde likadant. Jag hade inga gummistövlar... d z z z z d z z z... electrifying!
Hihi, nu låter det som om - Wao, vilken hemsk och farofylld uppväxt hon haft, Jeanette. Men nej, ingen har nog haft det så kul och underbart som jag. Jag var alltid med morfar, fick åka med honom till kvarnen på traktorn. Fick hjälpa till att hässja hö, hade massor med katter omkring mej när jag var hos mormor. Kalvar som älskade när man stack fingrarna i munnen på dom, så dom fick suga, i tron att det skulle komma mjölk. Man fick dricka spenvarm mjölk direkt när momor varit och hämtat den ute i ladugården! Man har aldrig fått höra att man varit i vägen, eller för liten för saker... Vi var alltid många där, mormor har alltid varit den där samlingspunkten för alla. Vi, alla barnbarn, har haft så mycket kul där... Det är ofta man tänker tillbaka på denna tiden. Tittar man på kort från denna tiden, ser jag alltid så glad ut. Så någon skada tror jag inte jag tagit, tvärtom, jag har gjort många saker som en del bara får drömma om idag...
